Den bästa tiden i våra liv är nog nu.

Det var en av de bästa weekendresorna. Köpenhamn är min nya förälskelse och Danmark ser helt annorlunda ut nu i mina ögon. Allting var så vackert och folket trevliga. Och till min stora förvåning så förstod jag dem. Och de förstod mig. Boendet var underbart på åttonde våningen med utsikt över hela stan. Vi upptäckte staden till fots och gick och gick och gick. Och vi såg så mycket vackert. Och vi shoppade. Och vi åt sjukt god mat, sjukt goda (och enorma) bakelser, den famöse danske pölsen och självklart drack vi Carlsberg och Tuborg. Vi satt på en uteservering i Nyhavn i solen och pratade om allt och inget. Vi skrattade som jag inte har gjort på så länge och vi knäppte galna kort och gjorde ännu galnare filmer. Vi pratade danska, precis som svenskar tror att de kan och vi åt världens största och godaste glass. Jag säger bara tre kulor, en "guf" och mjukglass på det. Heaven on earth. Vi lyssnade på liveband och sjöng med till de bästa låtarna. Och min nya besatthet är Midnight oil's Beds are burning som går på repeat på högsta volym sedan jag kom hem. Vi kände att ödet pratade med oss och jag kan inte säga något annat än att det blev så mycket bättre än väntat.

MTV har slutat vara music television.

Nu för tiden är det bara television. Crap.

Vem vet, det kanske är den roligaste tiden i mitt liv.

Time flies when you're having fun? Om det stämmer så har jag sjukt kul alltså. Kanske kanske. Kanske stämmer teorin. För jag vet inte längre vad det är för dag och det händer lite allt möjligt every second of the day känns det som. Skola, plugga, jobba, träna, inte sova, sena timmar, nu är jag som en ekorre. Och i helgen har jag dansat mig yr och sjungit mig hes på systers födelsedagsfest och på något mirakulöst sett blev jag inte bakfull, trots anonymt intag whiskey. Jag har skickat iväg viktiga ansökningar och tänkt viktiga tankar. Om några dagar spikar vi allt angående möhippan, resan till Köpenhamn närmar sig och däremellan skall det genomföras tusen beräkningar. För nu är skatterätten the shit.

Jag åt upp hela chokladasken.

Just nu vet jag inte riktigt vart jag står. Eller går. Nästan som lusthuset. Min UWNetID är nu färdig och jag väntar bara på de magiska orden. Jag kollade på housingalternativ och det känns absurt overkligt. Nu ska jag ansöka om visum, och jag märkte inte ens av det, men nu är asken tom. Nervositet?...

Jag kan inte tro att det är sant.

Jag tittade i kalendern och insåg att det snart är maj. Göteborg vädret skriker sommar och det har hänt för mycket på för kort tid. Det är den gamla vanliga visan. Det är bara det att tiden nu rör sig mot avgång, mot utlandsflytt och mot obehagliga beslut.

Klockan är efter midnatt och därmed är det söndag.

Och jag kan nu officiellt säga att tentan är imorgon. För den som inte vet betyder scheisse skit på tyska. Redovisning, liksom. Indeed it is.

Jag känner den där värmen, och jag ser de där vågorna.

Och mitt sinne längtar bortåt, ner dit, till de där underbara ställena, där saker och ting är annorlunda, där de bästa minnena skapas och där själen får vila. Och melodierna plockar fram det jag försöker gömma undan för stunden, men ju mer sommaren närmar sig desto otåligare blir jag och ikväll är jag definitivt inte här.

Mitt hjärta sprack lite,

när jag sprängde min ena högtalare. Musiken är inte riktigt öronbedövande med bara en högtalare. Ingenting kommer någonsin vara sig likt igen.

Bra vibrationer innan tentaplugg.

• Madonna ft. Justin Timberlake - 4 minutes
• Madcon - Beggin'
• Sam Sparro - Black and Gold
• Mariah Carey - Touch My Body

Somebody stop me.

Idag köpte jag ett till par skor, det tredje paret på en vecka. Och jag beställde precis ett fjärde par, ett satinrosa espadrillos. Sååå fina. Skofetisch, maybe? Jag är ett sjukt barn. Och jag kan inte sluta shoppa. Frågan är vad det är som jag försöker ersätta. För just nu har jag allt i överflöd. Eller ja, pengarna minskar ju för varje köp. Och det har nu blivit en hel del. Kanske är det sömnbristen? Jag skyller på det.

Det är något med Olle Waller och frukostmackan som inte går ihop.

Och när han pratar om alternativ till penetration i Vakna med the Voice på Kanal 5, så höjer inte det min aptit direkt.

Det känns som att jag leende står på ett järnvägsspår och hör tåget närma sig.

Och jag hoppas på något vis att jag inte blir träffad, att tåget inte är på väg mot mig, att det inte mosar mig i superfart, eller att det helt enkelt bromsar när föraren ser mig stå där med mitt fåniga leende. För det är så mycket nu, så mycket att göra, så mycket att plugga, att jobba, att planera. Och jag skriver tenta om några dagar men försöker att inte känna av stressen, vilket gör mig desto mer passive aggressive. Däremellan är det mycket jobb som helt plötsligt blev mycket krångligare. Och nästa vecka åker jag till staden som skriker hem och innan dess skall jag hunnit läsa in mig på skatterätten, för jag vill ju inte hamna efter. Oh no. Och som att det inte vore nog gifter sig syster snart och jag är brudtärna. En underbar post som dock inte kommer utan jobb. En möhippa skall planeras och därmellan står jag också på den blivande brudgummens sida och skall hjälpa honom med outfiten. Någonstans verkade allt detta överkomligt, men när timmarna tickar ner mot midnatt snabbare än jag hinner blinka varje dag känns saker och ting en aning stressigt. Men jag ler, och någonstans så vet jag att det är jag som är föraren. Men ändå, det är inte lätt att manövrera ett tåg när det inte finns några bromsar. Det är kaotiskt nu, och inte lär det lugna ner sig den närmaste framtiden heller. För sommaren kommer snart, och för gemene man innebär det vila. För mig innebär det en hel jävla del med all planering innan utlandsstudierna och jag ska vara på tusen platser under de tre soligaste månaderna. Jag hoppas bara att min mage orkar med allt kaffe och redbull som detta kommer att innebära.

Jag kanske borde skita i juridiken och bli bowlingsproffs istället?

Av 15 personer fick jag bäst poäng, 229. Och den nästbästa hade 186. Hur grym är inte jag?

Och det är en sådan perfekt lördag.

Sovmorgon och städning och plugg. Allting blänker i lägenheten och rökelsen får det att dofta gott medan kaffet värmer min mage. Ikväll är det middag med HC och discobowling. Därefter ställs det till med fest för att sedan avsluta med utgång på Lounge(s) och förhoppningsvis dans hela natten lång. Och det är jag och C. Nämde jag att vi är V.I.P? I'm so loving this.

Na moju omiljenu foru.

Okej, nu vet jag. Det var inte folket som valde denna låt. Det var någon slags jury. Och tur är väl det. För övrigt hatar jag jurysystemet, även här i Sverige. Vad har deras "expertval" med saken att göra? Det är ändå folken i Europa som kommer rösta sen, och de går på känsla. Om någon så är väl Lordi ett bevis på det.

Forever young, I want to be forever young.

En bild och nostalgin kom över mig. Jag saknar de där vår-/sommarfesterna med gamla kompisar när man satt ute på någons veranda, sprang runt i gräset, drack vin i solnedgången, pratade strunt och skrattade åt allt och ingenting. Det var pirr i hela kroppen och livet kändes oändligt. Varför måste allting gå så fort?

Om musik speglar personlighet -

(Bland annat på M i min musikmapp)

• Mariah Carey (alla skivor)
• Marilyn Manson (alla skivor)
• Metallica (alla skivor)
• Michael Jackson (alla skivor)
• Moby (alla skivor)

...vad säger det om mig då?

Och det är redan april.

Fjärde månaden av året. Det är åtta månader kvar tills nästa nyår. Och då kommer sjukt mycket ha hunnit hända. Och det har redan hunnit hända så sjukt mycket. Halva terminen är över. Halva av den sista obligatoriska terminen. Sedan är det dags att fördjupa sig. Och vi är snart färdiga jurister. Och det känns som att det var nyår igår. Nu vill jag se blommor och grönska.

I'm so f****** deserving.

Jag höll mitt shoppingbegär nere. Jag gjorde två tentor på en helg. Jag fick ont i örat och frågan kvarstår obesvarad om det är öroninflammation. Jag jobbade mer än jag skulle idag. Jag förtjänar fina saker. Och jag köpte mig fina saker. En smärre förmögenhet gick åt och jag kunde knappt bära alla kassar. Till och med en expedit kommenterade alla mina påsar, och skrattade åt att jag köpte flera par skor. Han undrade om jag skulle hem eller fortätta shoppa. Hem hoppas jag, för mitt eget bästa, sa jag. Men jag ljög. Jag shoppade mer. Och mina kassar fick en egen plats på vagnen. Men nu är jag i.a.f. laddad för våren. Come what may.

För övrigt är detta häftigt.

It's showtime.

Let's get down to business, I don't got no time to play around, what is this.

Imorgon kan jag säga att tentan är imorgon. Oh lord.

Silence! I kill you!

Jag vill gå upp till mina grannar och säga exakt det. Son of a censur.

I'm lovin' it!

och jag ångrar ingenting.

Yes, det var en underbar helg. Jag hann plugga minst lika mycket som jag skulle ha gjort hemma. Jag hann uppleva riktig vinter. Gävles underbara winter wonderland. Och de kallar fjuttsnön i Göteborg för vinter! Pfft. Jag hann träffa de underbara. Jag hann skratta så jag fick ont i magen. Jag hann få två helt perfekta kvällar inkluderandes allt. Och festen hos C bjöd på överraskningar och det var precis som det ska va. Och jag hann få höra snön knastra under mina skor. Precis som det ska va.

Pappa kom på mig när jag sniffade.

Jag låg vikt över bordet med näsan i boken.

Jag erkänner, jag är lite sjuk.

Men jag älskar lukten av nya böcker.

Varför sitter man och stirrar ut genom fönstret som ett fån när man har tonvis med böcker framför sig?

a) Dagdrömmar

b) För mycket tankar att beta igenom

c) Det är så härligt att titta på de fina snöflingorna

d) För att människan ÄR ett fån

e) All of the above!

ajma mejnijäk.

Yäss aj äm.

Efter många om och men åkte jag. Spontanåkte. I tentatider. Jag trotsade. Och här är det winter wonderland. Som resten av Sverige kanske. Men det går bra kompis. Jag kommer inte ångra det. Kommer inte.

"We're sorry, this video is no longer available"

Youtube kan gå och dö. Jävla fanskap.

I led myself on.

Nästan iaf. Och nu har jag lite panik. Vad ska jag tro, och tro och tro på? Ibland kan man inte ens lita på sig själv. För vissa tankar är varandras motsatser och hur hårt man än tänker kan man inte förutse framtiden. Och imorgon kanske jag far till Gävle. Fast nästa vecka är det tenta. Big time. So should I stay or should I go? Och varför måste man alltid välja mellan det ena eller det andra? Tänk om jag vill ha allt god damn it. Mmm, leading's wrong.

We made amends but nothing's mended

Jag har äntligen hittat den!

Jag ber om ursäkt Göteborg, det var mitt fel.

Jag tjatade och tjatade och tjatade hur mycket som helst. Och senast dagen innan gnällde jag om att jag inte hade fått uppleva snö och saknade Gävlevintern. Och som att vädergudarna hade hört mig fick jag mig en chock när jag dagen efter drog upp persiennerna. Vitt, vitt överallt! Minusgrader och halka och snöflingor dansandes på mitt ansikte. Fast jag njöt av det i hemlighet.

Yes indeed, sådant är livet.

...and life really is like a box of chocolate.

Och då var den Gävlehelgen förbi. Och jag sa ju att den skulle vara underbar. Jag träffade de underbara, gjorde det underbara, kände det underbara. Det var kaffe, det var prat, det var vin och skratt och det var foton och det var dans genom hela natten. Och vi var bara så underbara. Och min intuition får än en gång ett AB. Ibland så vet jag bara.

En promenad längs med minnesstigen.

Det började i fredags då jag besökte min gamla gymnasieskola i egenskap av Handelsambassadör. Jäklar, vilken mäktig känsla att vandra där igen. Att så många år har gått är ofattbart. Nästan allting var sig likt. Jag träffade den legendariska italienskaläraren Mario som jag på min tid käbblade ganska ofta med, men det var bara för att vi båda var starka viljor. Kan vi konstatera i efterhand. Jag var fortfarande hans bästa elev. Min filosofilärare Ulrika var ett glädjemoment i sig. Underbara Ulrika. Hon kunde inte sluta skrika när hon såg mig och vi kramades hundra gånger om. Hon behövde inte göra så mycket, jag hade tänket, sa hon. Och min latinlärare letade sig ner till caféet där jag stod, för att "han var tvungen att säga hej". (Det stod att jag skulle komma i veckobladet). En lärares iakttagelser om hur man var kan vara riktigt jäkla roliga. "Vi har gänget på ena sidan och H på den andra", sa han om min fokusering. Och hey, det resulterade i ett latinstipendium. Jag och mina vänner var den första latingruppen som han hade när han som glad skåning började undervisa på min gymnasieskola.

Alla dessa människors kommentarer, mina lärare, har gett mina minnen ett stort glädjestänk och om léendet var brett innan så är det ännu bredare nu. Och därförutom så lyckades jag dessutom få iväg en hel del Handelskataloger och förhoppningsvis lyckades jag väcka en tanke hos några elever. Och ungdomarna och deras skygghet, det förtjänar ett helt inlägg för sig. Men det var en underbar promenad.

Jag tänker ta det utanför med youtube.

Och skiten krånglar som fan på senaste. God damn vad irriterande. Min stackars Will Smith försvann. Och andra videos vill inte ens publiceras. Men detta är dagens iaf. Det är riktigt bra musik som gömmer sig bakom hans fåniga yttre. I love.

Too cool for school? Eller school, too cool?

Och då var det dags att än en gång ta sig till hemtrakterna. Något som jag verkligen längtar efter är att vandra på Gävles gator i vårsolen. Denna gång ska jag besöka min gamla gymnasieskola i egenskap av Handelsambassadör. Det kommer vara lite konstigt att slå upp de gamla dörrarna, vandra i de gamla korridorerna, känna lukten av gamla H och alla minnen, träffa alla lärare (som fortfarande är kvar). Men det kommer vara underbart. Kompis, det går bra nu. Och det är ungefär det budskapet jag också kommer sprida till ungdomarna. Hah. Men en bra helg lies ahead. Det har jag bestämt.

Och det här skall föreställa det bästa bidraget, really?

Herregud. Maybe it grows on you? Eller något.

Effektivitet VS nyfikenhet.

Okej, jag erkänner. Jag testade Second Life. Och timmarna bara försvann. Försvann, I tell you. Jävlafanskapsskit. Jag måste hålla mig borta från skiten. Annars vet jag en som kommer bli beroende. Damn it.

The Opposite of The Darkside.

Ibland är det så mycket lättare att ta allt med en klackspark än vad man tror. Och jag är inne i ett sådant snurr nu. M säger att livsgnistan sprakar ur ögonen på mig. Och jag är bara så glad. För det finns så mycket, så mycket mer. Vilket håll jag än tittar åt. Och ens humör är ett val. It's true, life will smile for you.

Och här i Göteborg var det vår idag.

Sol och vårkänslor och en underbar jävla dag. I'm just spreadin' the love man. Det är i och för sig väldigt lätt när omgivningen gör det lätt.

Vi fick i alla fall taxichauffören att skratta.

I en taxi. På väg från Svenska Mässan. Mot Lounge(s). Tre finklädda tjejer och en finklädd kille. Coolio och Gangstas' Paradise i radion. Tre tjejer som rappar (läs skriker) till musiken. En kille som blir förvånad. En chaufför som skrattar. Och själv så blev jag förvånad över att jag fortfarande kan hela texten. Men kul var det i.a.f.

Och Nordman-Håkan är från Gävle.

Just so you know. Och det var helt rätt att de gick vidare till Andra chansen. Nu hoppas jag på lågor när Nordman möter the Carola och Andreas.

Och GAIUS 2008 var större och bättre än någonsin.

Och det var en helt fantastisk mässa och bankett. Bortom alla förväntningar. Känslan, det bästa bordssällskapet, de upplyftande konversationerna, blommorna på scenen, uppskattningen, det underbara folket, den glada stämningen, den jättegoda maten, you name it. Det var en sådan där kväll när allting bara löser sig till det bästa, när exakt alla små bitar faller på plats, när allt går ens väg. Det här kommer jag leva på, åtminstone till sommaren.

Oj, sa jag något olämpligt nu?

I en galen värld är jag glad att jag vet vem Jag är. Bland alla kommentarer, bland alla förväntingar, fördomar, åsikter och "borden" kan det vara lätt att svepas med. Men jag påverkas inte så lätt. Helt enkelt för att jag inte bryr mig. Något som jag vet stör väldigt många. För man ska ju påverkas, man ska helst inte stå ut och att ha en originell tanke kan reta gallfeber på vissa. Och right about now är det givet att vissa läsare kommer att tänka: "Men tror hon att hon är så jävla bra då". Men det handlar inte om det. För det finns de som alltid kommer att försöka påverka en, tvinga sina åsikter på en, sina uppfattningar om vad som skall och bör vara. Sådana som jag möter jag varje dag och som jag förmodligen kommer att fortsätta möta livet ut. Det är de typiska översittarkillarna/tjejerna, de som får sin bekräftelse genom att se ner på andra och tro mer om sig själva än vad de (enligt mig) borde göra. Det är de som leker följa John och gör allt som de tror att de borde göra, är så som det förväntas av dem, utan att själv tänka efter. Det finns de som försöker imponera på andra som de har intalat sig har någon form av status och rättar sitt beteende efter det, gott som ont. Ja, det finns massor med exempel. De reproducerar varandra. Med detta sagt menar jag dock inte att vi kan leva i ett vakuum och låta bli att påverkas av varandra. No man is an island. Men vissa beteenden är bara så extrema. Och ja, en jurists värld - den kan innehålla många undantag från verkligheten.

Och vem röstade egentligen?

Patrik Isaksson borde också ha gått vidare, god damn it.

Beroendeframkallande

Where's my car, dude?

Dude, where's your car?

Scener som får min mage att krampa av skratt.

Jag blev den utvalda.

Vad som var så fantastiskt? Jo, det var utlandsplatserna som jag fick till nästa läsår. Det var inte bara vilka platser som helst. Drömplatsen, USA. Och inte vart som helst i USA, utan i Seattle, på en av de bästa lawschools i hela USA. Och jag är sjukt jäkla nöjd. Jag fick dessutom veta att inga andra jurister förutom jag och C fick gå på intervju ens. Snacka om att känna sig privilegierad. Hade inte vissa människor varit så bittra och oförskämda hade jag inte varit så skadeglad. Och utöver detta, som att det kunde bli bättre, kom jag också in i München. Går allting som det ska blir jag alltså borta ett år. Och dessutom fick även C sina förstahandsval. How lucky are we? Herregud, jag kan knappt fatta att det är sant.

Eufori.

Jag fick världens bästa nyheter idag.

För alla förtjänar frihet.

Så grattis Kosovo.

Den perfekta klänningen.

Efter mycket huvudbry, efter mycket letande och efter mycket provande på NK, har jag hittat den. Den gömde sig för mig. Men jag hittade den. Och skorna inhandlades redan i Schweiz. Nu är jag redo för Gaius 2008.

För jag fick faktiskt blommor igår.

Instruktören frågade om någon hade fått det. Två räckte upp handen, varav den ena var jag. Hon suckade bittert och skojade om den röda dagen. Men det är ju faktiskt så att jag har världens bästa systrar. Förra veckan gula tulpaner, igår röda. Blommor är underskattade.

When The H Comes Around

Och det har varit en sådan där dag som gör mig alldeles pirrig i magen. För jag har läst, klarat av världens svettigaste aerobicspass, njutit av UV-strålar och framför allt shoppat som en gaaaalning. Oplanerat som det var kunde jag knappt bära alla påsar hem. Och nu är både jag och mitt hem förnyat. Och jag har hittat den perfekta klänningen. Den väntar på mig imorgon. Ikväll är det dock dans och plugg på schemat. Och det är lovely.

By the way, har jag sagt att Göteborg är världens finaste stad när solen tittar fram? Ja, det har jag nog.

"the greatest failure of the West since the 1930s"

...according to U.S. Assistant Secretary of State Richard Holbrooke.

Viktigt att veta -> http://www.unitedhumanrights.org/Genocide/bosnia_genocide.htm

Shiny, happy me.

Och det har varit en viktig dag idag. Men jag fixade det galant. Resten är upp till ödet. För just när det gäller denna specifika fråga är det que sera sera. The future is not mine to see, yet. Och jag har varit glad hela dagen idag, för det var en sådan underbar dag. Även om alla måsten dansar i bakhuvudet, breakar mot varandra till och med. Men for now tog glädjen övertaget och stod och showade på scen. Till och med solen kelade med Göteborg. Mina klänningar kom idag och jag har posat framför spegeln. Och jag shoppade massa onödigt lyx. Som kostar mer än nödvändigt. Men jag blir glad av det. Och glädje är nödvändigt. Ergo är shopping nödvändigt. Och ja, det känns som en riktigt bra nystart. Självuppfyllande profetia, tack.

Vi räknar dagar, räknar år...

En vecka som känns som en evighet. Åtminstone känslomässigt. För insikter och perspektiv får saker och ting att se och kännas annorlunda. Det smakar rentav annorlunda. Och det har varit en bergochdalbana. Men jag har fått ett nytt jobb och jag glädjs, för jag kommer spendera tid på domstolarna framöver. Och jag håller igång även idag och saknar den tiden då man kunde ha lediga helger, den tiden för många år sedan som känns som en minnenas utopi. Och imorgon är det en ny dag, en viktig sådan. Men ikväll är det en bra bit kvar av ljusveken.

Isn't it ironic?

Frågan är varför man överhuvudtaget oroar sig för framtiden. För oförutsedda saker sker. Livet kan ändras på en sekund, och man kan aldrig veta något med 100 procentig säkerhet. Döden lurar runt varje hörn och var och en har verktygen inom sig för att känna lycka. Så varför oroar man sig? Från att må fabulous en dag till att känna sig 6 feet under dagen efter. Och ibland är man riktigt jäkla orealistisk. Man jag önskar nog att jag kunde sia. Eller nej, nu ljög jag. Jag vill nog inte veta hur framtiden ser ut.

Don't you think?

Idag var det en underbar dag.

Och jag fick reda på någonting. Någonting underbart. Men jag tänker inte berätta. Inte än. Och jag håller alla tummar och tår.

Note to self.

Varje gång du tinar någonting i kylskåpet -> ha alltid (alltid!) en tallrik under. Så slipper du spenatvatten all over the place.

Ondska i mänsklig skepnad.

Varje gång jag ser folk hylla Milosevic ryser jag. De hyllar ondska. Ren ondska. De hyllar folkmord. Och de hyllar ett krig som skördade så många liv. Att säga att han är oskyldig är inte ens ett försök att övertala, utan mest ett sätt att vanära de döda. För det finns inga tvivel om vad han har gjort. Bevis, döda kroppar, gravar, förstörda familjer, allt talar för sig självt. Efter att ha sett stora delar av rättegången mot honom kan jag bara beundras av domarna i tribunalen och av åklagaren Nice. De avskräcktes inte av hans försök att underminera systemet, de lät honom inte göra avsteg från ordningen som är internationellt fastslagen och de synade hans bluff. Gång på gång. Trots ren ondska som Milosevic, finns det också godhet och rättvisa där ute.

Jag ser genom en slöja.

Trött/tröttare/tröttast.

Och jag skulle vilja bada i ett ishav nu. Eller kanske inte, men nästan. Jag får nöja mig med svart té för kvällen. För nu är ansökningarna färdiga. Nästa steg är sommarplanerna. Även de måste smidas och skrivas. Jag har exakt tre veckor på mig. Det är tufft att vara viktig. Men nu ska denna överdrivet trötta person ta och läsa lite internationell rätt. Och mina vyer vidgas. Mhmm.

Någonstans i tidens vakuum.

För så mycket har det varit att göra. Och varje dag har förvandlats till en sen kväll. Och dörren till hemmet har öppnat alldels för sent. För sent för att varva ner. Men det får man inte tänka på. Inte när det är så mycket att göra. Skola, projekt, jobb, möten, ännu mera möten, telefonsamtal, mail, ansökningar, you name it. Och mitt uppe i detta skall man planera framtiden effektivt, vara positiv, och inte tappa fotfästet. Och ibland funkar det. Det är söndag idag, och det är helt otroligt. Den är snart avklarad, den otroligt köriga veckan. Och idag belönade jag mig själv med shopping. 12 påsar med stövlar, pumps, partykläder och mat. Nu är jag laddad för ännu en tuff vecka. Hell yeah.

Vi samexisterar, vinden och jag.

Den visslar. Skriker. Bankar. Den kliar på mitt fönster. Och klöser. Den är frustrerad. Som att den vill in. Som att den vill något. Men jag sitter tryggt där jag är. Den får inte komma in. Hur mycket den än blåser i mitt hår nästa gång jag går ut. Vi är ovänner i några månader. Vår relation har ett mönster. Men nästa gång jag tittar ut över ett hav, då står vi där hand i hand. Vinden och jag.

Now you see me, now you don't.

Men jag är här igen.